Mobbing       Start ] Uppåt ] Första skoldagen ] [ Mobbing ] Morgondikter ] Politik men ändå inte... ] Deviser ]

Jag minns mycket väl när mamman i familjen gick bort. Hon hade sett en liten knöl på smalbenet och blev snabbt skickad till Mariestad för undersökning. Krister, det äldsta barnet, sa att det nu var väldigt viktigt att inget skulle hända pappan. Varför sa han så? Han visste kanske att något skulle hända. Min mor sa att ingen har så stora problem så att man behöver ta livet av sig för det finns alltid någon annan person som kan ingripa. Men i det här fallet fanns ingen annan person… Han hade blivit tråkad på arbetet för att han var för tjock och för stridig. Han tog aldrig med sig några överblivna charkuterier hem om han inte fått uttryckligen lov till det. Detta störde givetvis sådana personer som inte var så nogräknade. Men han tjallade aldrig. Han var helt enkelt en person som lätt blir utsatt för mobbing… Det som händer är att arbetsintresset minskar och det blir sömnproblem och till slut känns ingenting roligt och så infinner sig en känsla av att man inte har något mer att förlora…

 

När det gällde Lars-Åkes pappa så var orsaken mer oklar. Ladugården brann ner och många djur innebrändes men de hade försäkringar som täckte allt. Trots detta försvann han och hittades i kanalen. Min mor sa att det är hemskt med denna Göta kanal för den tar minst ett liv per år.

 

Min slöjdlärare var väldigt gemytlig och positiv mot sin omgivning och man såg fram emot att ha dessa slöjdlektioner. Därför var det väldigt märkligt att han plötsligt uteblev från jobbet och att ryktet sa att han hittats av några elever i en jutesäck i Växjösjön. Han hade varit utsatt för utfrysning av sin chef och chefen hade dessutom, under lång tid, spridit ut rykten om honom och familjen. Då han sökt andra jobb för att komma ur sitt helvete gav chefen mycket dåliga vitsord för chefen ville att han skulle vara kvar…

 

När det gällde Gunnar i Gatan så kunde han förutsäga saker. Han förutsåg en engelsk prinsessas död i en trafikolycka men långt innan dess hade hans förmåga kunnat noteras. En gång när han var sju år och familjen satt och åt frukost sa han plötsligt när en tant gick förbi: ”Hon kommer att hänga sig i morgon!” Hela familjen blev mycket upprörd över detta uttalande och han fick lova att inte prata dumheter om folk. Men nästa dag visade sig inte tanten och sent på eftermiddagen tog man sig in i hennes lilla stuga för att hitta henne hängd och med ett förklarande brev. Den mobbing hon blivit utsatt för i affären hade fått henne att tappa tron på allt… Hennes arbetskamrater förstod ingenting men vid förhör så visade det sig att tanten genomgått de flesta stadier som brukar inträffa vid grov mobbing…

 

När jag rundade den sista bilen vid parkeringen vid tornhuset så mötte mej en ohygglig syn. Han hade antagligen hoppat från översta våningen… Han jobbade på internposten och han hade haft flera plågoandar. Han hade tagit upp det med chefen men det hade han ingenting för för chefen stödde mobbingen á la negativ delaktighet i brott… Då hade han tagit upp det med förtroendeläkaren som gjorde en formell förfrågan ”i linjen”. Svaret därifrån var att det inte fanns några problem men det fanns vittnen på att man enat sig om att säga att det inte fanns några problem för det ger ju dålig renommé att tillstå att man har problem på en avdelning. Man var för övrigt överens om att han skötte jobbet bra och att ingenting fanns att anföra emot honom…

 

När jag var god man för en grovt alkoholiserad man – han hade valt just mej – så sa han ofta att han skulle dricka för att komma bort från blottorna i tillvaron och om han skulle dö så var det liksom lika bra… Men efter flera år som jag upplevde som enbart mer eller mindre negativa så insåg han plötsligt att om han fortsätter som han gör – SÅ KOMMER HAN ATT DÖ! Då först började han ett nytt liv och egentligen hade han nog alltid älskat livet och försökt att njuta av det…

 

Hon hade fått ett anonymt brev där det stod att hon var avskydd av alla eftersom hon lusläste alla kvitton och reseräkningar och ”rättade” allt. Jag hade frågat henne vad som ingick i hennes jobb och om det inte var den attesterande som ansvarade för det han attesterat sa hon att lasarettet inte hade råd med så stora kostnader som ett sådant ”frisläppande” skulle medföra. Brevet hade sänts per post till hennes hemadress och det var skrivet på maskin. När hon läst det ville hon inte leva längre utan letade fram ett plastklädstreck och hängde sig i en garderob. När hennes man kom hem hittade han henne i garderoben men hon levde därför att klädstrecket hade töjt sig och knutarna glidit iväg. Hon repade sig efter en tid på ett konvalescenthem i Alvesta. Hon ansåg sig inte kunna återvända till sin arbetsplats så länge den eller de som skrivit brevet jobbade kvar. Ingen erkände trots att hennes man gick dit flera gånger och förhörde sig om läget. Till slut reste de till en fjärrskådare i Värmland som direkt sa att Lisa sitter vid skrivmaskinen och Eva dikterar. Han frågade om de kände till några personer som hette så och det gjorde de. Hennes man meddelade då att han skulle offentliggöra namnen på de som skrivit brevet – om de inte flyttade från avdelningen. Det gick till så att chefen meddelade alla detta vid ett möte. Nästa dag begärde Lisa och Eva var för sig att få byta arbete och det ordnades…

Hon återgick till arbetet men det fungerade inte så bra. Hon hade bara kontakt med sin chef som sa att om hon inte slutade att djupgranska så kommer hon att bli omplacerad. Och hon blev omplacerad och fick jobba med rättning av fel i s.k. signallistor. Kvittona och reseräkningarna granskades nu av annan person som inte kollade innehållet alls. Tvärtom fifflade denna person själv med matkuponger dvs hon tog en del av dessa pengar för eget bruk. Upptäcktes vid en revision och nya regler för attestering infördes…

 

När jag gick förbi avdelningen såg jag att en person gick väldigt nära en annan person, ja så nära så att det såg ut som någon sorts knuff. Efter den händelsen brukade jag alltid kolla läget på den avdelningen och jag såg ofta att den där personen blev knuffad eller förd åt sidan av de andra på avdelningen. Frågade då arbetsledaren om han sett detta och om det inte var något för honom att ta i. Han blev väldigt besvärad och sa att det inte fanns några problem på hans avdelning. Någon vecka senare uteblev personen från jobbet utan att något meddelande om t ex sjukskrivning mottogs. Man försökte ringa men ingen svarade i telefonen. Jag gick förbi avdelningen sent en eftermiddag när alla gått hem och då hade någon satt upp en lapp där någon skrivit med spritpenna:

 

-         De värsta mobbarna är de som varit åskådare!!!

 

Jag fick en något bitter smak i munnen… Kunde jag gjort mera? Javisst! Men jag är väl ändå ingen mobbare tänkte jag tyst för mej själv… Hur var det i tredje klass i småskolan? Jag var tio år och vi hade en modifierad majblomma med kronblad tillverkade av det röda från godiset Nickel. Detta var en symbol som betydde att vi hatade Eva. Det var många som bar denna symbol, kanske nästan alla, men inte Ove. Han deltog aldrig när någon blev retad eller hånad… Är det inbyggt i mänskligheten att plåga…?

 

 

Hur var det nu med…? Det var faktiskt fruktansvärt! Vi möttes i korridoren och det svar jag fick hade en liten nyans som direkt trängde sig på… Men telefonen ringde just då och jag sprang in och svarade. Så blev det lunch och jag lyckades inte nå personen ifråga. Försökte efter lunchen men lyckades inte då heller. Knappen vid entrén var borta och inget besked hade lämnats till sekretariatet. Gick tidigt från jobbet och passerade personens bostad men ingen öppnade. Funderade på att kontakta ”gårdskarlen” men så slog mej en annan tanke. Personen måste givetvis vara - där… Efter kontakt med en viss person hade jag nu fått en samling huvudnycklar och anlände i sista stund och ingrep handgripligen… Vad pratar man om vid ett sådant sammanträffande? Det som hade varit ”droppen” var att personen tagit upp sitt katastrofala läge med två av företagets chefer tidigare på dagen men de hade glidit undan och pratat om väder och vind… Jag har flera gånger ifrågasatt dessa chefers sociala förmåga… Nu, i detta ögonblick laddat av liv och död, sa jag att jag trodde på personen och detta var början till en gränslös mental kontakt. Den visade det sig att jag skulle ha en stor nytta av senare i livet, på samma företag, då jag själv utsattes för grov mobbing…

 Start ] Uppåt ] Första skoldagen ] [ Mobbing ] Morgondikter ] Politik men ändå inte... ] Deviser ]