Första skoldagen
Start ] Uppåt ] [ Första skoldagen ] Mobbing ] Morgondikter ] Politik men ändå inte... ] Deviser ]

 
FÖRSTA SKOLDAGEN

Jag, lilla jag, hade nu blivit så stor så att jag skulle börja skolan. Mina båda systrar som var tre respektive sex år äldre än jag var ju erfarna skolelever och skulle följa mej till skolan och se till att jag hamnade rätt. Vi gick till fots och efter tjugo minuter ungefär var vi framme. Då sa de till mej att jag bara skulle gå till det låga gula tegelhuset rakt fram så skulle jag komma rätt. Jag gick dit och där var en lärarinna i blå dräkt som ropade att de som skulle börja i klass 1a skulle följa med henne och då gjorde jag det. Jag satte mej längst bak i hörnet vid fönsterväggen. Så började fröken ropa upp namn och vissa var där och svarade ”ja” medan vissa inte var där och då blev det namnet sagt tre fyra gånger och så sa fröken t ex att Hans är alltså inte här. Fröken fortsatte att ropa upp namn tills hennes papper var slut och då sa hon att vi alla var välkomna till skolan i morgon igen och att vi nu kunde går hem. Men jag då? Jag hade ju inte blivit uppropad! Vad skulle jag göra? Jag vågade inte tala om det för då kanske jag hade fått smisk, utan jag smög mej därifrån och gick hem.

Då jag närmade mej huset där vi bodde såg jag att min mamma höll utkik åt vägen till och då hon fick syn på mej gick hon och öppnade dörren. När jag var inom hörhåll frågade hon var jag varit.

      - I skolan, sa jag.
- Det har du inte varit, sa hon. Rektorn har ringt och frågat varför du inte kommit till uppropet idag.

Jag bedyrade att jag varit där men att ingen ropat upp mej. Då sa min mamma att det är allvarligt att skolka redan första skoldagen och att jag borde skämmas.

Nästa dag gick jag till skolan igen med mina systrar och de följde mej till klassrummet märkt med 1a på en liten skylt på dörrkarmen.

      - Här är det, sa de.
- Visst, sa jag, det var här jag var igår också.

Då sa min äldsta syster att det är fult att ljuga… Jag gick in och satte mej på samma plats som dagen innan. Fröken sa att vi skulle lära oss skriva vårt eget namn idag för det skulle stå på vår övningsbok. Hon delade ut böckerna och gick runt och hjälpte alla att skriva. När hon kom till mej och fick höra mitt namn så sa hon:

      - Oh, är det här du är?! Du ska ju inte gå i den här klassen utan i 1b.

Så följde mej fröken in till klassrummet intill och sa att hon hittat Harald. Den nya fröken som var klädd i mörkgrönt frågade var jag varit igår. Jag sa att jag varit i klassrummet intill men det förnekade fröken i blått. De två fröknarna viskade något om att jag ljög och måste gå och prata med rektorn. Väl där frågade rektorn om jag tyckte det var roligare att göra andra saker än att gå till skolan. Då sa jag att jag varit i skolan igår men att jag inte blivit uppropad. Då ställde rektorn en massa frågor och till slut sa han att han trodde på mej och att han trodde att allt skulle ordna sig till det bästa.

Då jag kom hem talade jag om vad som hänt och att jag nu gick i klass 1b. Då sa min mamma att det då måste stå fel i kallelsen för hon minns mycket väl att det stod 1a i den kallelse de fått. Då bad min far att få se pappret och så läste han ”…kallas härmed Harald Gaunitz till skolgång i klass 1b…”

 Start ] Uppåt ] [ Första skoldagen ] Mobbing ] Morgondikter ] Politik men ändå inte... ] Deviser ]